Bestämde förra året att jag inte skulle uppmärsamma påsken fören den dagen jag hade egna barn, räckte att göra det på jobbet. I år trodde jag att jag skulle få plocka mitt ris, ta fram mina tuppar och få det sådär påskmysigt. Men jag vet hur ledsen jag var förra året så påsken ligger på is här hemma hos mig även iår. Istället hoppas jag på att solen tittar fram och det blir grillpremiär.

Har så många gånger hört att den dagen man får egna barn är en av dom lyckligaste dagarna i hela livet. Men jag fick inte känna den lyckan, jag blev istället så himla ledsen. Varför måste det vara så?? Många gånger har jag kännt mig ledsen men även kännt att innerst inne i mitt hjärta är jag glad. Försöker ibland hitta den känslan, att någonstanns långt där inne är jag ändå glad. Men det är tvärt om nu, jag kan känna mig glad men innerst inne är jag så jävla ledsen! Jag vill inte att det ska vara så, jag vill inte vara tvungen att lära mig leva med sorgen av min döda dotter. Jag vill vara lycklig och glad på riktigt!

Livet kommer inte bli bättre och jag kommer defenitivt inte bli lycklig igen om jag struntar i att försöka hantera sorgen, jag vet de. Men just idag vill jag vara ledsen och tycka att livet är skit!!





// Mamma till världens finaste Ängel