Ett högt berg med toppen långt uppe över molnen, lika djupa är dalarna. Ibland när man är på väg upp faller man ner. Men när jag faller kommer jag aldrig tillåta mig själv att stanna där. En dag ska jag sitta där på bergets topp, jag ska ta mig upp!!

I går eftermiddag föll jag, det var läskigt! Att gå från glad till förtvivlad gjorde mig rädd. Att den ända tanken som malde i huvudet var, spelar ingen roll vad vi gör eller vad nån säger. Det kommer aldrig att bli bra, vi kommer aldrig få henne tillbaka.

Efter ett terapisamtal med Therese och en god natts sömn är jag på väg upp igen. Det kommer visst bli bra! Hon kan inte vara med oss, vi kommer aldrig kunna krama, mysa eller ha henne nära. Men på nått sätt kommer hon finnas med oss iaf! Hon älskar ju sin mamma och pappa lika mycket som vi älskar henne!


// Mamma till världens finaste Ängel