Onsdag...

Samlade mina krafter i morse och skrev ett blogg inlägg om vad som hände den 21:e januari. Tårarna rann och förtvivlan växte. Efter att ha läst vad jag skrivit typ hundra gånger fick jag en känsla av styrka. Att man som människa kan resa sig trots att livet rasar samman! Jag är fan imponerad av mig själv!!

Jag är medveten om att den kommer rasa samman igen, men just idag är det skönt att känna sig stark! Känna att vi kommer ta oss igenom det här.

Fick idag våra papper ifrån försäkringskassan, känns lite konstigt att sitta och fylla i vilka dagar man vill vara föräldra ledig. Men det är så systemet fungerar så det är väl bara att gilla läget och fylla i dom där jävla lapparna och skicka in.

I övrigt har det varit en lugn dag, inte haft ett ändå måste!

Pratat med prästen som ska hålla i begravningen på fredag, han e så snäll. Ringde för att kolla hur det var med oss, om vi hade några frågor inför fredag. Och berättade att kistan kommit och att allt annat är klart!

Har även pratat med min vän Therese (världens bästa), hon är så bra! Först ringde hon för att liva upp min tillvaro lite, jag skrattade massor...hehe! Sen ringde hon och sa att hon pratat med försäkringsbolaget. När hon berättade vad hon frågat och vilka svar hon fått fick jag en känsla av ro. Hon hade fått svaren på de frågor jag ville ha svar på.

Är så oerhört tacksam för all hjälp!! Alla underbara människor vi har runt oss!! Ni är GULD värda!!

Sen får vi inte glömma all snö...fy fan va vi har skottat snö idag!! Har fått berättat för mig av en gamal vis man att sån här vinter har det minsann inte varit sen 1987!

// Mamma till världens finaste Ängel

Kommentarer
Postat av: Jossan

hejsan!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag känner verkligen att jag vill att du ska veta att jag tänker på er ofta,ofta!

Jag träffade er på max på överby förra torsdagen och då visste jag inte att ni hade blivit föräldrar till en liten tyst flicka. för på ett sätt hade jag velat säga grattis till evelina och sen ville jag säga hur jävla orättvis världen är.

Fast jag känner inte er så du hade väl trott att jag var knäpp=).

Som sagt, när jag kom hem så fick jag veta att det var eran flicka som inte fick leva, och jag grät.jag grät som jag aldrig har gråtit. Jag grät för er som inte fick ha er lilla tjej hos er och jag grät för er lilla tjej som inte får växa upp hos er. Jag önskade så att jag hade kunnat ta bort smärtan en liten stund för er.

vet inte riktigt om du kanske tar illa upp att jag skriver det här för som sagt, vi känner inte varandra mer än att vi har setts på ica ett par gånger. Men jag vill ändå att du ska veta att jag hopppas att ni en dag snart har en liten som får vara hos er.

Kram Josephine Larsson

2010-02-03 @ 22:25:13
Postat av: Anonym

Har suttit här och skrivit..och raderat..och skrivit..och raderat... vet inte vad som kan sägas för att underlätta.. antagligen inget.



Ville bara att du skulle veta att din blogg berör mig! Och att jag lider med dig!

Fortsätt skriva!!

2010-02-03 @ 22:29:13
Postat av: Kolbengtsson

Kände samma sak med dessa föräldrardagar,helkonstigt system..att vara föräldraledig fast man inte har ett barn att ta hand om,undra hur tänkte dom då..Hoppas i morgon blir en fin dag..kram

2010-02-04 @ 16:17:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0