Det var längesedan jag hade en så stor klump i min mage, kallsvettades och mådde nästan illa. Jag vet inte varför, kanske för att jag visste att frågan om jag fått min bebis skulle komma. Jag jobbade med barn på mitt förra jobb, finns inga som är så ärliga och frågvisa som barn.

Alla fröknar och barn var ute när jag kom, vilket kändes skönt. Det blev inte sådär jobbigt och alla blickar mot mig som om dom varit inne. Jag fick massa kramar och alla sa att dom var glada att se mig. Sen kom frågan - Har du fått din bebis?

En kropp på helspänn och en fråga jag inte visste vad jag skulle svara på gjorde att mina tårar kom. Tillslut svarde jag att jag fått min bebis men hon bor i himlen. Barn är inte bara frågvisa, dom är väldigt kloka också. Killen som frågade sa efter att jag svarat - Då vet jag varför du gråter, för det gjorde jag också när min farmor fick flytta till himlen.

Jag är nu i efterhand glad att jag åkte dit, det var jobbigt men jag klarade det. Jag har inte många gånger hamnat i den situationen där jag måste berätta att Evelina inte lever, dom flesta jag träffat har vetat om vad som har hänt. Idag var det inte alla som visste det och jag ljuger om jag säger att jag inte undvek blickar för att slippa frågan. Frågan kom iallafall och jag klarade av att svara, visst kom mina tårar, men jag svarade!!





// Mamma till världens finaste Ängel