Gårdagen och så lite idag
Loggade in och hittade detta inlägg under sparade inlägg.
Skulle egentligen ha publicerats igår.
Bättre sent än aldrig...=)
Skulle egentligen ha publicerats igår.
Bättre sent än aldrig...=)
___________________________________________________________________________________________
Igår var det 3 månader sedan min lilla älskade Evelina föddes. 3 månader fyllda av tårar, sorg och förtvivlan men också mycke glädje, skratt och stolthet.
Jag har precis fått nytt jobb, jag tycker om att jobba. Men tanken på att jobba den 21:e var jobbig. Jag funderade en stund på om jag skulle fråga om ledigt, men jag frågade aldrig. Jag kommer inte kunna vara ledig varje månad den 21:e, istället fanns tanken - blir det för jobbigt kan jag åka hem.
Det var jobbigt, men jag klarade det. Tror inte att så många vet vad som hänt, men jag vet att några vet. En av dom kom igår fram till mig och frågade hur det var. Jag kunde inte svara, mina tårar kom, men jag är ändå oerhört glad för att jag fick frågan och att personen som ställde den kunde ta svaret.
Sen igår kväll var det träff med "Änglagruppen". Jag är glad att vi åkte dit, jag behöver inte längre fundera på vad det är för nått. Det var skönt att se att det finns andra som är lika ledsna som jag, människor som precis som jag förlorat sina barn, människor som precis förstår vilka känslor jag har i min kropp. Men samtidigt kände jag att jag kommer inte besöka denna grupp hur många gånger som helst. Det kommer komma den dagen jag inte behöver bekräftelse på att andra är lika ledsna som jag.
Tack Therese för att du åkte med mig!!
Idag har jag varit hos psykologen efter jobbet. Nu när jag kommit hem, fått av mig mina arbetskläder och krupit upp i soffan känns det bra. Mycket bättre än när jag var där, hon ställde idag massa frågor som fick mig att gråta. Innan har vi pratat mycket om mig, hur jag mår, mina rädslor osv. Idag pratade vi minnen, hon bad mig berätta hur jag minns tiden på sjukhuset. Det var jobbigt men samtidigt var det skönt, jag hörde mig själv säga att min tid på förlossningen var bra. Jag trodde aldrig att jag skulle se tillbaka på förlossningen och tänka att det var bra. Men jag kan ärligt säga att i nästa förlossningsbrev kommer jag kunna skriva Precis som förra gången, fast jag vill bada denna gången! Jag hade världens bästa barnmorskor.
// Mamma till världens finaste Ängel
Kommentarer
Trackback