Dom senaste dagarna har varit bra, jag har varit trött men jag har ändå mått bra. Det har varit kul att gå till jobbet och jag har skrattat tillsammans med mina arbetskamrater. Det har varit skönt att komma hem ifrån jobbet och känna att man inte behöver göra något mer än att laga mat och sen slappa. För när man jobbar behöver man vissa dagar faktiskt inte göra mer än så.

Sen kommer dagar/kvällar som den här. Jag jobbar inte för att jag vill, jag jobbar för att jag inte fick med mig min bebis hem. Jag skrattar och har kul, men innerst inne är jag ledsen, jag är så himla ledsen. Jag har förlorat mitt barn, kommer jag någonsin att bli lycklig på riktigt igen? Varför kommer inte brevet ifrån kyrkan? Hur länge ska jag behöva vänta på att få hälsa på henne?

Ibland kommer det över mig vad som hänt, jag fick inte med mig min lilla fina Evelina hem och det gör ont i mig. Jag försöker lära mig leva med sorgen, jag lär mig lite varje dag. För att bli fullärd om jag någonsin kan bli det måste jag ibland falla tillbaka.

Ikväll föll jag...




// Mamma till världens finaste Ängel