Idag är det vanlig dag igen, har varit ganska skönt med lite röda dagar. Bara kunnat vara utan att tänka på allt som måste göras, alla samtal som måste ringas. Men idag är det vardag igen och dags att ta tag i saker och ting.

Ska ner och träffa min läkare, sen ska jag ringa Försäkringskassan. Jag blev lovad ett samtal ifrån dom förra tisdagen senast onsdagen, men det var aldrig någon som ringde. Sen har Christian lovat att ringa till Svante, jag måste få bort saker som mal i min skalle, saker som gör att jag blir ledsen.

Jag funderar på att åka själv till vårdcentralen idag, jag har inte bestämt mig än men kankse. Det är lättare att göra saker själv nu, bara allt stämmer ihop kan jag ibland göra saker själv utan att tänka på de. Har faktiskt varit på konsum själv några gånger, eller iaf två.

I början tyckte jag det var skit jobbigt att inte kunna göra saker själv, jag kände mig verkligen dum och löjlig. Nu har det gått ett tag (det har landat) och det är inte lika jobbigt längre. Jag kan inte säga varför, men det känns lite som att VI är inte samtalsämmnet längre. Människor runt om kring har fått andra saker att prata om, man har på nått sätt kommit tillbaks till vardagen. Samtidigt som jag för varje dag som går lär mig hantera den stora sorgen. Jag börjar inte längre gråta för minsta lilla, inte varje dag iaf.





// Mamma till världens finaste Ängel