21:e januari 2010...

...föddes våran dotter Evelina. En stor fin flicka, 4290g och 53cm lång. Massa hår och världens pluttigaste fingrar och tår. Hon var så fin...men alldeles tyst!

Vaknade halv sju på morgonen och kände att jag behövde gå och kissa, när jag skulle resa mig upp ur sängen gick mitt vatten. Tände lampan och såg blod. Väckte Christian och ringde till förlossningen. Dom frågade hur mycket blod det var om jag kände foster rörelser. Hur skulle jag veta om det var mycket blod eller inte, har aldrig haft nått vatten som gått tidigare. Sen om bebisen rörde sig...nej eller jag vet inte. Nyvaken och livrädd kunde jag inte känna, ville inte känna.

I bilen på väg in till förlossningen sa vi ingenting till varandra, var alldeles tyst i bilen. Vågade nu känna efter om jag kände att bebisen rörde på sig...men hur jag än gjorde kändes det alldeles tomt!

När vi kom in till förlossningen fick jag lägga mig på en säng, vår barnmorska tog fram sånna där platter man får på magen för att lyssna på bebisens hjärta. Hon hittade inga hjärtslag. Sen kom det en doktor och gjorde ultraljud, det var hon som berättade att hjärtat på våran bebis slutat slå, våran bebis var död.

Jag ville inte, ja ville inte!! Paniken flyttade in i min kropp. Kommer ihåg att Christian kramade mig och att doktorn höll i mina ben och jag skrek TA BORT DE!!!

Doktorn förklarade för mig att det skulle bli en vanlig förlossning, vi skulle få stanna kvar på sjukhuset och se om det kom igång av sig själv. Annars skulle dom sätta igång mig dagen efter.

Jag ville verkligen inte föda barn, varför skulle jag göra de när jag ändå inte skulle få något för de?! Varför kunde jag inte bara få sova, dom skulle ta bort de och jag skulle slippa lida!?

När vi hade fått reda på att vår bebis inte levde ringde Christian till min mamma och hans mamma. Dom kom till oss på sjukhuset och var med oss hela tiden. Var skönt att ha mamma i närheten, mamma är alltid mamma. Mamma ringde sen till min lillasyster som också kom. Ville verkligen ha henne där!

Vi kom in till förlossningen halv åtta på morgonen, vid ett började jag få mensvärk. Barnmorskan kom och tittade till oss och sa att det kommer nog komma igång av sig själv. Efter nån timme fick vi byta rum till ett förlossnings rum. Kommer ihåg att jag frågade mamma om det var i de rummet vår bebis skulle födas. Halv fem fick jag ryggmärgsbedövningen och 22:21 föddes våran Evelina!

Hon var så fin, alldeles mjuk och världens finaste bebis!! Det gjorde så ont i mig att något så vackert inte skulle få följa med oss hem. Vi hade ju bäddat hennes säng!!

Helt utmattad efter förlossningen fick jag faktiskt sova den natten. Dagen efter kom mamma och lillasyster med kläder till oss så att vi kunde få duscha. Dom hade även med sig kläder som Evelina skulle få ha på sig, ett par vita små strumpor, ett par svarta joggingbyxor och en turkos luvtröja. Dom hade oxå tagit med hennes snuttefilt och gossedjur.

När vi duschat och ätit lite ringde vi på barnmorskan och sa att vi ville träffa Evelina. När hon kom till oss låg hon i en hårdlift, det såg ut som att hon sov. Kommer ihåg att jag önskade inget annat än att hon skulle öppna sina små ögon och börja skrika. Men våran bebis kommer alltid att vara en tyst bebis! Dom frågade ifall vi ville hålla henne. Jag sa nej först, men mamma ville hålla henne. När jag såg Evelina i sin mormors armar och hörde hur hon pratade med henne som om hon levde ville jag också hålla! Hon passade perfekt i min famn!!

Många säger sig sett en ängel, men jag har hållit en i min famn!

Måste bara säga att barnmorskerna och läkaren vi hade var världens underbaraste människor, även om ordet landa andvändes lite för många gånger!


// Mamma till världens finaste Ängel

Kommentarer
Postat av: Anonym

<3

2010-02-03 @ 12:26:39
Postat av: Teza

Du e min IDOL! Och du har världens finaste bebis... För alltid sovande men sååå fin!

2010-02-03 @ 13:08:41
URL: http://teezaa.blogg.se/
Postat av: Camilla

Jag beklagar eran förlust!



Det är inte mening att tränga mej på men min kära svåger och svägerska miste sitt barn (v 33) under gårdagen och allt jag gör nu är att försöka förstå, hitta människor som råkat ut för samma scenario som det de går igenom precis i detta nu.



Återigen jag beklagar eran förlust!

2010-02-05 @ 19:51:44
URL: http://www.chamomilla.se
Postat av: Emmelie

Gråter när jag läser. Så himla orättvist. Gör ont i hela mig. stryrke kramar!

2010-02-10 @ 10:12:50
URL: http://emmgus.blogg.se/
Postat av: Caroline

fina fina.. jag finner inga ord. men du vet att jag tänker på dig...

Carro

2010-02-14 @ 01:42:08
Postat av: Jaana

Har börjat läsa din blogg bit för bit och är så tagen. Tårarna strömmar och det gör ont i bröstet. Varför, varför? Jag önskar så att man skulle kunna backa bak tiden och försöka förhindra det som hände. Det är så starkt av dig att skriva och jag är så imponerad av dig. Du skriver att du känner dig liten och det är svårt att tro för det jag läser är skrivet av en stor, stark människa som känner sorg, ilska, ensamhet, glädje och en massa känslor som hör livet till. Det är så härligt att veta att du har Theres som vän. Hon är verkligen oersättlig.

Om det finns något jag kan göra för dig, litet som stort, så säg bara till.



Kram, kram, kram/Jaana

2010-02-28 @ 17:43:38
URL: http://emeliealdegren.blogg.se/
Postat av: Magg

Råkade dimpa in på din blogg av ren tillfällighet när jag letade efter en arb kamrat blogg. Har stannat här ett tag och läst.



Det gör så ont i mig när jag läser. Jag bara föreställa mig mardrömsscenariot du varit och är med om. Jag är så otroligt ledsen för din/er skull. Varför är det så orättvist?

Jag önskar dej all lycka till framöver och sänder dig styrkekramar att orka.



Kramar /Marie

2010-04-08 @ 20:11:59
URL: http://maggimou.blogg.se/
Postat av: Ida (kusinen)

Beklagar eran förlust:(

Tårarna bara strömmar ner för kinderna när jag läser vad ni gått igenom/går igenom. Man kan aldrig föreställa sig eran smärta om man inte vrait med om det själv, det finns inget/ingen som man älskar så himla mycket som sina barn.

Jag har en kompis som varit med om samma sak, fin flicka oxå som var helt fullt "frisk" och det var oxå nått med moderkakan dom vet nog inte riktigt än idag vad som var fel. Men jag kan trösta dig med att dom fick en dotter 1år efter allt gick jätte bra dom har extra kontroller och sånt när det hänt en gång.



Jag är så himla ledsen för eran skull, vet inte vad jag ska säga, skriva.. Men jag vill att du ska veta att vi tänker på dig... Fast vi kanske inte varit något stöd för dig. Men jag önskar er all lycka i livet.

Du är en ÄLSKAD person glöm aldrig det <3



Kram kram / Ida Hansson

2010-04-19 @ 11:28:23
Postat av: Lucia

Hej, vill bara beklaga sorgen och sända er massa styrke kramar, ni är så oerhört starka föräldrar och jag beundrar er oerhört mycket.



Grät igenom hela ditt inlägg, men är nu glad över att eran Ängel är bra omhändertagen och att hon snart ska få ett litet syskon =D



Kram// Lucia

2011-03-08 @ 12:01:27
URL: http://prinsessbell.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0