På väg till begravningen flyttade paniken in. Hur ska jag kunna leva utan att få träffa henne?? Det skulle bli sista gången jag fick hålla henne i min famn. Men jag har världens bäst pojkvän, han fick min styrka att komma tillbaka!

Vi skulle vara där 30 minuter innan för att lägga henne i sin lilla kista och ge henne nallarna och teckningarna hon fått. Vi hade även tagit med en kudde, man kan inte leva utan kudde! Hon var så fin!

Begravningen var jättefin!! Precis så som vi ville ha de! Hon fick jättefina blommor! Therese hade skrivit ett kort till Evelina som hon läste! Det var så fint!!

Efter begravningen kändes det som om något i min kropp försvann, jag fick en känsla av lättnad och glädje. Jag kommer inte kunna hålla henne i min famn och trösta henne när hon är ledsen och gråter, men jag har gjort det jag kunde för henne, jag lät henne komma vidare!

Älskade Evelina bebisen...jag vet att du vet att du hade haft det jättebra hos oss...Therese säger att allt har en mening, jag tror henne...det är bara jävligt jobbigt att behöva vänta så länge för att få veta meningen med att inte få ha det vackraste i världen hos oss!!

Efter begravningen åkte vi hem, det var skönt att komma hem. Vi hade sällskap hela kvällen. Först våra underbara mammor och lillasyster sen kom Therese och Putte. Vi fikade, åt godis, rökte och drack kaffe...cola till dom små..=)

Halv tittade på Lets Dance, lyssnade på Puttes Matchmakings försök och skrattade i massor! Så underbart att höra massa skratt!!


// Mamma till världens finaste Ängel