...har hoppet flyttat in. En underbar känsla som inte infunnit sig på ett tag. I fyra veckors tid har jag trott att t om hoppet svikit mig, men nu jävlar!

Har varit hos barnmorskan idag. Hon är väldigt (VÄLDIGT) rörig men idag gillade jag henne väldigt mycket. Hon sa dom där sakerna jag behövde höra. Hon gav mig dom svaren jag ville ha. Hon svek mig bara en gång, när hon sa att jag inte får bada än! Så jag får väl intala mig att duscha är underbart några veckor till.

Frågade ifall jag fick börja träna...nja va svaret. Hon förklarade för mig att hur jag än vänder och vrider på det har jag fortfarande varit med om en förlossning. Att vänta tills kroppen repat sig lite är inte dumt. Men att ha en kropp som så tydligt bevisar att jag fött barn gör ont i mig. Varför måste det vara så?

Fick med mig min förlossningsjournal hem. Samlade mod till mig och läste den. Att läsa hur dom tyckte vi hanterade situationen gjorde att jag efteråt sträkte på mig. Sen resten som stod fattade jag typ noll av, bara massa sjukhustermer. Väntar på en tid för återbesök på förlossningen. Där vet jag att korten på vår nyfödda flicka ligger. Jag längtar efter att få se dom. Dom korten vi har på Evelina är när hon har sina kläder på sig. Jag vill ju se henne när hon är en nakenfis!


Har idag även provat mina gamla jeans, då för en stund svek hoppet mig igen...=)




// Mamma till världens finaste Ängel