Vissa dagar känner jag mig verkligen som en mamma. Andra dagar känns allt som vanligt, som om jag aldrig varit gravid ens.

Jag vet att att jag varit det, jag vet att jag är mamma. Men när hon inte finns här hos mig känns det ibland så himla långt borta. Det går inte ens 1 minut utan att jag tänker på henne, men samtidigt är jag så himla rädd för att glömma henne.

Jag vet vad som är rätt och vad som är fel. Jag vet att hon kommer alltid finnas med mig. Men ibland säger mina hjärnspöken något annat. Och ibland klarar jag bara inte av att stå emot. FY FAN!!!

Varför fick hon inte stanna här hos oss? Vad har jag gjort för att förtjäna de här? Om det nu finns en mening med allt, VAD ÄR MENINGEN ME DET HÄR?????





// Mamma till världens finaste Ängel