När jag låg på Näl när Evelina föddes fanns det ett ord som verkligen störde mig. Va det värsta ordet jag någonsin hört, jag hatade de...LANDA. Jag låg där och hade precis fått veta att våran bebis kommer vara en tyst bebis, läkaren säger då till mig att det kommer bli bra, ni kommer klara detta. Det måste bara få landa lite. Tyckte verkligen inte om henne då och deffenitivt inte ordet landa. Tänkte vadå landa, är du helt knäpp...vår bebis lever inte, det kommer aldrig bli bra hur mycket det än får landa!

Nu 6 veckor senare erkänner jag att jag ändrat uppfattning om både läkaren och ordet. Har många gånger insett att saker blir faktiskt lättare, bättre när det fått just landat lite.

Kom att tänka på detta i morse när jag insåg att gårdagens träning och möte med folk nu har landat. Visst va jag glad igår för att jag klarat de, för att jag verkligen gick dit. Men känslan idag är 10 gånger bättre, och det är nog just för att det har fått landa!


Idag är det fredag, en bra fredag. Har iofs haft ett hysteriskt utbrott över modemsladdarna som ligger i hela sovrummet. Jag vet inte varför, dom har legat på samma ställe i 3 år. Men det finns en mening med allt. Jag kan inte säga att jag vet meningen med utbrottet, men jag har mina aningar och hoppas på att det stämmer!?







// Mamma till världens finaste Ängel