Saknad

Jag hade henne i min mage i 9 månader. Kände hur hon växte, hennes sparkar och hur hon hickade. Vi pratade med henne och berättade hur mycket vi älskade och längtade efter henne. Jag levde mitt liv för att hon skulle ha det bra. Jag kände att hon levde, i 9 månader levde hon!

Att hon skulle sluta andas den dagen hon växt färdigt, den dagen hon skulle kunna leva utanför min kropp fanns inte! Vi hade ju klarat oss förbi v13! I en graviditet är v13 lite magiskt, har man klarat sig förbi v13 är största faran över...BULLSHIT!!

Vi hade så mycket mer att ge henne än 9 månader. Vi skulle ju ge henne hela livet!!

Jag intalar mig själv varje dag att hon vet hur mycket vi älskar henne. Och jag hoppas och tror att hon älskar sin mamma och pappa lika mycket. Men att aldrig kunna få ha henne i min famn och säga det till henne gör så ont i mig! Jag vill ju ha henne här, jag vill inte behöva gå till minneslunden!!

Min fina flicka!!



Varför är livet så jävla orättvist??





// Mamma till världens finaste Ängel

Kommentarer
Postat av: Therese

Hon vet gumman, du visar det hela tiden o vi har ju bestämt att hon är med hela tiden... H

on kände dig lika mycket, hon levde av dej, växte av dej, hörde Er, och älskar er.

2010-02-15 @ 22:11:27
URL: http://teezaa.blogg.se/
Postat av: cicci

klart hon känner er kärlek! och hoppas att ni kommer känna av hennes kärlek när sorgen inte gör så nedrans ont :(



är övertygad att våra änglar finns med oss.. när de har tid att ta en paus från den fina himlen och allt skojj som bjuds där.



stor kram, vad fint du skriver!

2010-02-17 @ 14:44:00
URL: http://animegirl.blogg.se/
Postat av: Erika



Din älskade Everlina sitter på ett vackert moln & tittar ner på dig, sin pappa & alla släktingar.

Hon vet att hon är älskad av er alla.



Bleklagar sorgen

2010-02-17 @ 21:57:52
URL: http://carpediem.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0