Idag är det söndag den 31 januari, för tio dagar sedan föddes våran fina flicka. Tio dagar...hur kan det ha gått tio dagar när det den 21 januari kändes som att tiden stannade?!

Men tiden stannar aldrig, vad som än händer kommer tiden alltid att gå. Man måste på ett eller annat sätt ta sig igenom varje dag som kommer. Och vi har gjort de!!

Ibland tänker jag att jag borde ju ligga och gråta hela dagarna, mitt hem borde se ut som ett slagfält, mat vad är det?! Men det är inte så!! Hur hemst det än är känns som att vi ändå står med båda fötterna på jorden. Finns inget vi kan göra som får våran fina dotter att börja skrika och  flytta hem till oss. Men tråden mellan styrka och förtvivlan är skör, den brister varje dag. Men på något mysiskt sätt växer den ihop igen.

Har haft otroligt mycket hjälp av mamma, lillasyster, svärmor och vänner som skänkt oss en tanke. Utan dom hade vi nog inte varit där vi är idag. Sen finns det en människa som finns i våran närhet som funnit vid min sida hela tiden och det älskar jag henne för.


Ska en dag skriva om vad det var som hände den 21:e januari. Men ska först se hur jag kommer överens med bloggen. Vill inte lägga ner massa energi, tårar och förtvivlan på något som inte ger mig nått.

//Mamma till världens finaste ängel