Ibland tänker jag på hur det var när vi kom hem för fyra månader sedan, när människor runt omkring sa att det kommer bli lättare. Vi kommer aldrig glömma det som hände 21:e januari 2010 men vi kommer lära oss att leva med det. Jag trodde dom inte, de lät så fruktansvvärt långt borta.

Idag är jag ett levande bevis på att det blir lättare, för det blir verkligen det. Visst kan saknaden göra så fruktansvärt ont ibland men det är inte ens i närheten av så ont det gjorde i början.

Det finns så otroligt mycket jag aldrig trodde jag skulle göra igen. Jag skulle aldrig skratta, vara lycklig, jobba, festa, vara ensam...

Idag skrattar jag på riktigt, jag jobbar och trivs bra på jobbet, jag har festat och hade skit kul, har varit ensam i två veckor och vissa dagar tittar även känslan av lycklig fram, en helt underbar känsla!!





// Mamma till världens finaste Ängel