Måndag förmiddag...gillar inte måndagar riktigt. Allt blir sådär på riktigt på nått sätt. Finns saker man gått och funderat på i helgen och samtal man kommer på att man ska ringa. Men när man tänker på det då känns det så långt bort, men plötsligt är det måndag och man måste ta tag i saker och ting. Ibland önskar jag att man kunde be någon annan, samtidigt som jag vet att jag bygger på min självkänsla av att göra det själv. Åh självkänsla är bra att ha!

Igår var det söndag och jag hade en tanke och analys dag. Analyserarde nog varje tanke typ 300 gånger. Men det var skönt och jag kom fram till mycket. Har tidigare skrivit om min rädsla för att vara ensam och känna mig liten. Har funderat mycket på vad det är jag är rädd för, är det att träffa folk i affären? Nej det är verkligen inte de, inte heller är jag rädd för att visa mina känslor.

Men i nio månader förberedde jag mig på att bli mamma, föreställde mig hur det skulle bli när min bebis kom ut. Drömmde om mina promenader med barnvagnen, att  åka och handla, sitta i soffan på fredagkvällen och titta på Let´s Dance, amma och bara mysa med min familj. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, mitt liv var inställt på att vi två skulle bli tre. Men det blev inte så. Istället får jag gå på promenad själv, handla själv och titta på Let´s Dance själv. Min kropp skriker efter det som gjorde att vi skulle bli tre, min hjärna är inställd på tre hela mitt liv va inställt på tre! Fick nio månader på mig att ställa in mig på tre men på bara några sekunder togs det ifrån mig. Det är det jag inte grer upp, steget från tre till två!!!

Jag skulle få bli mamma och ta hond om min lilla bebis, ta hand om henne för att hon inte klarar sig själv. Jag blev istället den som inte klarade ta hand om mig själv. Jag behövde själv de som jag längtat efter att få ge bort. Jag var den som blev liten!!





// Mamma till världens finaste Ängel