Ibland får jag känslan av att hoppet sviker och hoppet är det sista som sviker. När jag får den känslan trillar jag tillbaks till botten, ett ställe där jag verkligen inte trivs. Jag har ännu inte lärt mig hur jag ska hantera den situationen, jag tar den lätta vägen. Stoppar huvudet i sanden och tycker mest synd om mig själv i hela världen, låter mina hjärnspöken intala mig att det aldrig kommer att bli bra, jag kommer få vara olycklig resten av livet.

Finns ingen värre känsla än när hoppet sviker, men det finns heller ingen känsla som är så underbar som när man får hoppet tillbaka. Det är verkligen sant, hoppet är det sista som sviker. Visst får man en käftsmäll då och då, men hoppet kommer alltid tillbaka.

Efter några timmars sömn på soffan finns det där igen, hjärnspökena kunde inte linda mig runt fingret denna gången heller, jag är för stark för de!!

Vad det gäller Försäkringskassan kan jag inte göra nått åt de idag, visst gör det mig jävligt förbannad att dom hela tiden sparkar på mig. Men jag går med huvudet högt, jag vet att jag inte gjort nått fel!!





// Mamma till världens finaste Ängel