I morse när klockan ringde stängde jag medvetet av den och fortsatte sova. Jag drömmde och ville verkligen inte sluta! Vilket resulterade i att jag fick stressa som en liten blå för att inte missa tiden hos psykologen, men det var det värt!

Mötet med psykologen var bra idag, hon var duktig. Jag satt t om i fotöljen...=) Visst blev jag arg på henne när hon ställde massa frågor och kom med påståenden som gjorde mig ledsen. Men samtidigt var det skönt att få ur sig lite tårar och ilska. Är väl det som är grejen antar jag, att man ska få ur sig det man känner.

Sen har jag idag pratat med min handläggare hos Försäkringskassan. Jag var arg, väldigt arg. I vanlig ordning bad hon om ursäkt och berättade hur ledsen hon var för att det blivit såhär. Jag är så jävla trött på deras ursäkter!! Dom ska ha möte idag eller i morgon, efter det får vi se vad som händer. Hon lovade iaf att inte skicka nått jävla brev utan ringa efter mötet.


Nu väntar jag på att mamma ska vakna, ska be henne om en tjänst. Det finns en samtal jag vill ha ringt, men jag vill inte ringa själv...




// Mamma till världens finaste Ängel