Äntligen sitter jag i min soffa och vet att om jag inte själv vill, behöver jag inte lämna lägenheten på hela dagen. Det är söndag idag och det har varit full fart sen i onsdagskväll, min energi är slut och jag behöver bara få vara.

I onsdagskväll satt jag, lillasyster, Therese och Sabine hemma i min soffa och tjöta och drack saft, drog på smilgroparna både en och två gånger. Sen var det dags att sova lite för att på torsdag morgon åka och vara med på en barndomsväns möhippa.

Jag var lite kluven innan jag bestämde mig för att följa med, men det var roligt och helt klart en dag som innehöll mycket skratt, dock lite för lång för min del. Vi var först på Torp, där blivande bruden utklädd till pirat fick sälja guldpengar. Sedan var det dags för Sumobrottning, det var riktigt roligt. Vet inte om det var allt skrattande på sumobrottningen eller om jag bara inte orkade mer, för när vi kom till bowlingen som var nästa aktivitet var min energi slut. Jag längtade efter Christians famn, min soffa och mina mjukisbyxor. Så efter bowlingen tackade jag för mig och åkte hem.

På torsdagkväll ringde storebror och frågade ifall jag kunde vara barnvakt på fredag. Visst kunde jag de och på fredag morgon satt jag och min brorson och åt frukost klockan nio. Vi spelade massa tv-spel och var en sväng hos familjen Ottsjö/Nilsson och fikade.

När kvällen sedan började närma sig åkte jag ut och hämtade Therese. Vi skulle till Sabine och göra hårförlägning. Åh vi blev så himla fina!! Visst ömmar det en del i hårbotten, men ska man vara fin får man lida pin!!

Sen blev det lördag morgon och mina tankar gick till brevet vi i fredags fick ifrån Svenska kyrkan, brevet som berättade att Evelina nu finns i Minneslunden. Jag har längtat efter att få det brevet och att se det i brevlådan gjorde mig lättad, ÄNTLIGEN!

Jag trodde jag skulle vilja åka dit när brevet kom, men jag vill inte de. Istället bildades panik i min kropp och det blev sådär på riktigt att hon faktiskt ligger där och hon ligger där för att hon är död. Visst önskar jag att min lilla flicka fanns här hos mig, men jag har på nått sätt accepterat att det kommer aldrig bli så, förtvivlan är inte längre lika stor som i början. Jag lever i nuläget oftast ut efter så som det faktiskt är, i början ville man förändra allt så att allt blev bra igen, idag har jag accepterat att hon aldrig kommer finnas här hos mig som en levande liten flicka.

I nuläget är Minneslunden för stort bevis på döden och jag tänker inte gå dit. Jag vet att en dag kommer jag göra de. Men just nu känns det som att jag trodde jag skulle vilja gå dit för att känna att jag på nått vis skulle komma henne nära, men närmare kommer jag aldrig att komma henne. Hon finns med mig överallt och det är här hemma hos oss hon skulle ha bott och det är här jag vill tänka på henne och det är här jag vill längta efter henne.

Helgens speckade schema avslutades med en överaskningsmiddag till Therese. Hennes syster frågade mig för några veckor sedan om jag ville åka med dom och äta för att Therese fyllt år. Självklart ville jag de. Hon berättade att jag absolut inte fick säga nått och att hon skulle skicka ett brev där det stod information om kvällen utan avsändare.

Jag klarade spela med, jag har undrat lika mycket som Therese vem det kan vara som skickat detta mystiska brev =) 

Det blev iallafall en väldigt lyckad kväll. Först middag på Kvarterskrogen, så underbart gott. Sen åkte vi till bowlinghallen och rullade lite klot!

// Mamma till världens finaste Ängel