Har varit på behandling hos en KranioSakral Terapeut idag, en behandling med mycket känslor, tankar, hopp om framtiden samt facinering.

Jag låg där på en brits med hennes händer runt mitt huvud och med små, små tryckningar gjorde hon så att någonting hände i min kropp. Jag blev varm, det pirrade, det blev tugnt att andas, det var som om något strömmade runt där inne.

När behandlingen var färdig frågade hon hur det kändes, svaret hon fick var "Skönt, fast lite konstigt, det kändes tugnt att andas" Hon berättade då att det inte var konstigt, sorg kan göra att organen i kroppen krampar, de hamnar i chock.

Hon frågade också ifall jag anklagade mig själv för det som hänt. Visst tänker och funderar jag mycket, men jag vet att jag inte kunde göra någonting åt det. Hon berättade då att jag bär med mig en ljus själ som säger att jag inte får anklaga mig själv. Min lilla flicka??


Jag kommer gå dit igen, jag tror att det hon gör med sina små rörelser är bra.

Nu efteråt är jag väldigt, väldigt trött, jag har ont i huvudet och ska snart gå och sova. Skulle jag beskriva känslan jag just nu bär på är den: Väldigt trött och tom på energi, fast tom på energi på ett skönt sätt!





// Mamma till världens finaste flicka