Har varit och träffat min psykolog idag, tårar rann och det var fruktansvärt jobbigt att sitta där i hennes fotöjl och berätta om mina hjärnspöken. Hjärnspöken som ibland äter upp mig och får paniken att flytta in i min kropp, hjärnspöken jag inte har en aning om hur jag ska kunna övervinna.

Att hon inte kunde ge min ett 5-stegsprogram för att bli av med mina Hjärnspöken gör mig inte så mycket, även om en liten del av mig hade hoppats på det. Nu i efterhand är det iallafall skönt att ha fått ur mig vad det är för tankar och funderingar som rör sig i mina lilla skalle.





// Mamma till världens finaste Ängel