Saknaden som igår gjorde ont är idag mindre smärtsam, vissa dagar är det så att det gör mer ont. Utan att jag tänker på det, tänker jag på hur det var när vi fick höra orden "Jag hittar ingen hjärtaktivitet", hur det var när jag inte vågade åka till affären själv, känslan Liten, hur det var när jag ringde till Therese kvällen vi kom hem ifrån sjukhuset, känslan av tro att jag aldrig skulle skatta igen, hur allt var när vi fick åka hem ifrån sjukhuset utan Evelina. Hur jävla jobbigt det är att lära sig leva med sorgen efter sitt barn.

Det är jobbigt, det är skitjobbigt. Men jag tänker fortsätta sträva framåt. Dagar då saknaden gör mer ont kommer alltid att finnas, för hur kan det inte göra ont att inte få ha sitt barn i sin famn?!




// Mamma till världens finaste Ängel