Har varit och hälsat på i Trollhättan idag. Åh va det var kul att träffa alla, få massa kramar och att få höra att de saknar mig värmde mitt hjärta. Hoppet om att jag ska få komma tillbaka finns fortfarande där och hoppet är alltid det sista som sviker =)


Efter besöket hos KranioSakral Terapeuten igår känns det fortfarande bra. Hon sa att minnen och tankar kunde komma upp till ytan igen, att mitt sår kunde börja blöda. Eller så kunde det kännas lättare, som om någonting släppt.

Jag har inte känt mig ledsen, mina hjärnspöken har hållt sig lugna och om det är något hon gjorde eller om det är för att jag så innerligt vill tro att hon hjälpt mig så känns det lättare att andas.



Nu blir det snart sängen, men först ska jag krama lite på Christian som kom hem idag =)




// Mamma till världens finaste Ängel