I går kväll när jag satt och tittade på Halv åtta hos mig ringde telefonen, det var sjukhusprästen Svante. Han berättade att de brukar ringa till Änglaföräldrar ca 1 år efter man träffas första gången och fråga hur det är och sådär. Jag tyckte det var en väldigt fin sak att göra, jag blev glad när jag hörde att det var han och jag tyckte om att berätta för honom att Evelina ska bli storasyster.

Tänk när vi låg där i våra sängar på förlossningen och en barnmorska kom in och berättade att vi skulle få träffa en präst. En präst? Varför skulle vi träffa en präst? Och vad var det för en jävla präst?

Jag var 100% anti och en präst ville jag då absolut INTE träffa. Det tog inte lång stund innan jag ändrade uppfattning, Svante var helt underbar. Visst fick han mig att gråta och visst tyckte jag han babblade på om massa saker som fick mig att gråta ännu mer, men innan han gick hade han även fått oss att skratta.

Kommer nog föralltid tänka på honom när jag hör Carola...=)



// Mamma till världens finaste Ängel