Christian skulle kommit hem idag,
men fick veta igår att han blir borta i några dagar till.

Inte så många, men ack så långa!

---

Läste ordet Tacksam i ett forum för Änglaföräldrar här om dagen,
vilket fick min hjärna att börja fundera...

Mina tårar kommer när jag tänker på att vi var tvunga att lämna henne där,
att vi inte fick ta med oss vår bebis hem.
Det gör ont, det gör så jävla ont!!

Men samtidigt är jag otroligt tacksam,
tacksam över allt vi ändå fick!

Det är en konstig känsla att vara tacksam över något som samtidigt gör så himla ont.
Men för mig är tacksamheten också ett bevis på att jag
inte fastnat!!


Jag är glad att ordet skrevs, så att min hjärna började fundera lite!