Herregud det är ju onsdag idag!! Jag har gått hela dagen och trott att det är tisdag, LYCKA!! Ska förvisso jobba övertid på lördag 6-12, så helgen är fortfarande lite långt borta. Men att såhär på kvällskvisten få hoppa fram en dag gör mig absolut ingenting =)

 

 

// Mamma till världens finaste Ängel

Äntligen har jag kommit hem och fått i mig lite mat. Har varit en lång arbetsdag idag, först några timmar i Färgelanda, sen till Trollhättan för att sedan åka tillbaks till Färgelanda några timmar.

Det är väldigt mycket övertid nu, det känns som att livet just nu går ut på att äta lite, jobba mycket och sova lite. Kanske jobbar lite för mycket för mitt eget bästa, men jag vet att om jag jobbar mycket nu kan jag ta semester i tre veckor och då är det värt att kankse jobba lite för mycket.

Midsommarhelgen börjar gå mot sitt slut, åh det har verkligen varit underbart att vara lite långledig. Inte behövt ställa klockan på ringning på 3 dagar, det är lyx!

Har haft en bra midsommar, ätit midsommar middag hos mamma, varit hos Evelina, grillat och fikat med familjen Ottsjö/nilsson och igår var vi en sväng i Lysekil och tittade på alla fina bilar.









// Mamma till världens finaste Ängel

Vid halv 6 ikväll ringde telefonen, i luren var det en person som erbjöd mig nya arbetsuppgifter fram tills semestern. Ja tackade ja och i morgon börjar jag jobba i Trollhättan.

Jag är lite nervös, men samtidigt ska det bli kul att göra något annat i några veckor. Upp tidigt är det som gäller så blir det att sova lite...




// Mamma till världens finaste Ängel

Det hände en sak på jobbet idag som gjorde mig lite ledsen. En sak som fick mig att tänka på alla runt omkring mig, på mamma som skulle bli mormor, på Lovisa som skulle bli moster. Det gör ont i mig att istället för att få uppleva den glädjen alla på jobbet hade för att det kommit en liten bebis till världen fick mina nära och kära uppleva sorg. Jag ville inte att det skulle bli så!!

Men jag har inte bara varit ledsen på jobbet utan också väldigt glad. För ett tag sedan berättade jag för en tjej på jobbet att jag och Therese ska på Pink i sommar. Hon blev sugen och idag blev det bestämt att hon ska följa med...Åh det ska bli så jävla kul!!


Sen bröt jag ihop av skratt på Konsum förut när jag och Lovisa var inne och handlade. Jag försökte verkligen hålla mig för skratt, men det gick verkligen inte. Ett gott skratt förlänger livet säg det, om det är sant lever jag nog iallafall 10 år extra efter det affärsbesöket =)  Tycker lite synd om farbrorn som var före oss i kön bara!

Har varit en dag med mycket blandande känslor, men den bra känslan övervinner den ledsna och så länge det är så är jag nöjd!!





// Mamma till världens finaste Ängel

I morgon ringer klockan 03:40, övertid står på schemat. Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, har varit mycket övertid det sista och jag känner att min kropp tar stryk. Jag ljuger om jag säger att jag inte längtar till semestern.

Igår kväll gjorde jag något som jag inte gjort på många år. Therese ringde och frågade ifall jag ville följa med henne och Pontus och fiska, självklart ville jag de. Åh det var så mysigt!! Det nappade och fiskarna älskade vårat agn. Efter många timmars tålamod fick Therese äntligen en fisk på kroken och vi jublade. Synd bara att fisken bestämde sig för att hoppa i plurret igen efter att ha legat på land och sprattlat en stund.

Men som en klok vän på Fejjan sa, vi ju slapp ju rensa fisk när vi kom hem...=)

Ska gå och sova lite nu...Go natt!!







// Mamma till världens finaste Ängel

Ena stunden skiner solen, nästa spöregnar det, sen lite hagel och sist men inte minst blixt & dunder...svensk sommar kankse?!?




Ikväll blir det Avatar med Therese & Pontus...Fredagsmys!!!




// Mamma till världens finaste Ängel

Första gången jag träffade henne var på Lear i Tanum för ca 6år sedan, vi jobbade på samma avdelning fast på varsitt skift. Sedan blev hon gravid och sjukskriven och vi jobbade inte ihop något mer. Hejjade på varandra om vi träffades i affären eller sådär men inget mer.

Sedan öppnade gymmet här i Munkedal och vi träffades igen. Först blev vi vänner på facebook, sen blev vi fika vänner och idag är hon min bästa vän.

Hon är den som först fick veta att jag var gravid, hon är den som jag kan berätta allt för, hon är den som alltid finns där, hon är den som förutom min familj först fick veta att Evelina var en Ängel, hon är den jag ville skulle vara med på min dotters begravning, hon är den som säger så kloka saker, hon är den som hjälpt mig så oerhört mycket!!!

Min vän, min älskade vän Therese.

Hon är också den som för några veckor sedan, efter att ha hört min besvikelse över att inte få den nallen jag ville ha till minneslunden bestämmde sig för att få tag på den iallafall. Idag var jag där och fikade och i min hand fick jag ett paket, ett paket som innehöll precis den nallen jag ville ha!!

TACK!!!


// Mamma till världens finaste Ängel

Idag när vi jobbade började plötsligt en låt spelas på radion. En låt som när jag först hörde den inte visste om jag ville lyssna på eller inte, det var låten med Ozzy & Lita Ford som vi spelade på Evelinas begravning. Men jag tycker verkligen att den är fin, allt är fint med den låten, känslan som kom var Fint. Jag är glad att jag lyssnade!

 

 

// Mamma till världens finaste Ängel

Hurra, hurra, hurra för igår var det min födelsedag! God tårta och trevliga kalas gäster gjorde min födelsedag till en bra dag. Det var en underbar känsla att ha människor som betyder så oerhört mycket för mig samlade hemma i vårat vardagsrum för en glad sak!

Fick många fina presenter, belocker till mitt armband, en turkos nessesär med innehåll, ett linne, blommor men min favorit är det lilla knöggliga paketet ifrån Christian. Ett litet paket som innehöll ett par nycklar, nycklar till en röd cykel som stod parkerad i förrådet!!! Den är jättefin och jag är verkligen glad över min cykel. Nu väntar jag bara på att det ska sluta regna så att jag kan ta premiär turen =)

Idag är det fredag och det är inte längre min dag, däremot är det min storebrors dag...Grattis säger vi till honom, hurra, hurra hurra!!

Jag måste berätta en sak... Therese ringde mig efter jobbet idag, hon frågade ifall jag hade varit inne på Facebook och kollat vad hon skrivit i min logg. Nej inte idag svarade jag, vi pratade lite och bestämde att vi skulle höras senare. Nyfiken som jag är var jag ju tvungen att logga in och se vad det var hon menade, i min logg hittade jag detta

Efter ett samtal idag har jag tänkt mycket på frågan - Hur mår du, hur mår du egentligen? Hur mår jag egentligen? Just nu vet jag faktiskt inte, det är så mycket tankar som bara snurrar runt i min lilla skalle. Tankar jag inte riktigt vet hur jag ska bära mig åt för att kunna hantera. Eller jag vet det egentligen, men jag måste bara komma dit.

I samtalet kom även mitt jobb upp, är det rätt att jobba heltid? För min del är det de, jag behöver jobba.


Nu ska jag strax gå och sova och hoppas att natten går fort så att det blir i morgon...för i morgon är det ingen vanlig dag, för i morgon är det Min födelsedag!!!!





// Mamma till världens finaste Ängel

En bra sak med att jobba är att man får helg, finns inget bättre än att stämpla ut fredag eftermiddag!

Började min helg med en tur till Överby och sedan Torp med Therese, fick inhandlat ett par byxor och en tröja, jag är nöjd. Vad som komma skall resten av helgen vet jag inte, några timmar i solen får det iallafall bli.

Sen vill jag kanske åka till Minneslunden och kolla ifall dom fått igång vattenfallet. Jag hade velat ha nallen till Evelina som jag bestämt mig för att hon ska ha där uppe, men när vi var inne på Torp i veckan var den slut. Just då fanns det inget alternativ, det var den nallen eller ingen alls.

Det spelar ingen roll vad det är för nalle jag lämnar där, jag har kommit fram till det nu. Men just då i affären när hon i kassan sa att den inte fanns blev jag jätte ledsen. Hur kunde hon säga att den inte fanns?!? Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle ha en sådan.

Ibland inser jag hur lätt såret jag bär på kan börja blöda...





// Mamma till världens finaste Ängel

Ibland tänker jag på hur det var när vi kom hem för fyra månader sedan, när människor runt omkring sa att det kommer bli lättare. Vi kommer aldrig glömma det som hände 21:e januari 2010 men vi kommer lära oss att leva med det. Jag trodde dom inte, de lät så fruktansvvärt långt borta.

Idag är jag ett levande bevis på att det blir lättare, för det blir verkligen det. Visst kan saknaden göra så fruktansvärt ont ibland men det är inte ens i närheten av så ont det gjorde i början.

Det finns så otroligt mycket jag aldrig trodde jag skulle göra igen. Jag skulle aldrig skratta, vara lycklig, jobba, festa, vara ensam...

Idag skrattar jag på riktigt, jag jobbar och trivs bra på jobbet, jag har festat och hade skit kul, har varit ensam i två veckor och vissa dagar tittar även känslan av lycklig fram, en helt underbar känsla!!





// Mamma till världens finaste Ängel