Lite sjuk...

För andra gången på en månad är jag sjuk, näsan rinner och huvudet känns som att det väger 75kg. Jag är aldrig sjuk, har jobbat flera år utan en enda sjukdag, nu avlöser den ena förkylningen den andra...TRÖTTSAMT! Får peta i mig mina vitaminer, dricka te och hoppas på att det snart går över.




// Mamma till världens finaste Ängel

sovmorgon?!?

Jag har verkligen längtat efter idag hela veckan, längtat efter min sovmorgon. Är det då inte underbart med en lillasyster som ringer halv nio helt hysterikst och vägrar lägga på?!?

Nu ska jag ut till mamma och hänga lite med lillasyster och brorson!!






// Mamma till världens finaste Ängel

Hur mår du?

Dagen Evelina föddes stängde jag av min telefon, jag kommer ihåg att jag sa till Christian att jag behövde ett nytt telefon numer. Jag bad Lovisa stänga ner mig facebook, jag skulle aldrig prata med någon igen, jag skulle aldrig klara av att berätta vad som hänt, jag skulle aldrig visa mig ute.

Dagen Evelina föddes kommer jag aldrig någonsin att glömma, den dagen satta spår i mig som jag föralltid kommer att få leva med. Jag kommer alltid ha mitt första barn i himlen.

Jag satte på min telefon, loggade in på min facebook, berättade och pratade om vad som har hänt och idag kan jag åka till affären utan att tänka på det. Jag har kommit långt även om jag har lång väg kvar.

Men det finns dom som hjälp mig att komma dit där jag är idag, det finns dom som alltid bryr sig, det finns dom som jag kan ringa mitt i natten, den finns dom som mer än gärna lånar ut sin soffa ifall jag inte vill sova ensam, det finns dom som tar ledigt ifrån sitt jobb för att följa med mig på äventyr i storstaden, det finns dom som lagar mat till mig för att jag ska äta, det finns så många som verkligen bryr sig om mig!

Men...

Så finns det dom som jag kanske trodde skulle finnas där, som jag kanske trodde skulle inse hur fort livet kan ta en annan väg, som jag kanske trodde skulle bry sig om mig, som borde bry sig om mig, som skulle ta chansen att iallafall försöka.

Det gör mig arg när jag inser att vissa människor aldrig kommer att ändra sig, när man istället för att fråga hur det är stoppar huvudet i sanden och låtssas som ingenting...

Hur svår är det att bara fråga - HUR MÅR DU?

Jag är arg och kanske till och med lite bitter, jag kan verkligen inte förstå hur man som människa kan se ett barn må så dåligt utan att göra någonting åt det. Jag är vuxen, men jag ändå någons barn...





// Mamma till världens finaste Ängel

Ensam hemma

Igår när jag kom hem från jobbet snubblade jag över Christians väska som stod i hallen, väskan han packar när han åker iväg och jobbar. Han åkte i morse och kommer vara borta 2-3 veckor.

Jag skulle aldrig be honom ta ett 7-4 jobb, jag accepterar att han ligger borta och jobbar. Jag vet också att det ibland kan vara snabba ryck, men just nu hade jag önskat att jag fick några dagar på mig att bearbeta detta. Det är jobbigt nu, det är skit jobbigt. Men jag vet att den jobbiga känslan kommer gå över i saknad och att sakna den man älskar är bra ibland.

Jag hoppas bara att han hinner komma hem till min födelsedag...





// Mamma till världens finaste Ängel

Party!!

Igår var jag på Haaks, jag hade så himla roligt. Inte alls lika mycket folk som jag trodde att det skulle vara och egentligen inte superduper mega kul heller. Men det var alldeles lagom och kvällen blev i mina ögon riktigt lyckad!!


Nu blir det pizza och film...bakis söndag =)





// Mamma till världens finaste Ängel

Minneslunden

Har kommit på mig själv flera gånger denna veckan när jag tänkt på minneslunden, funderat på om den är fin och hur den ser ut. Så när vi hade vaknat och ätit lite frukost i morse åkte vi dit en stund. Den va fin, jättefin!

Förra veckan när vi fick brevet ville jag inte gå dit, det var ett för stort bevis på döden. Det gjorde ont i mig när jag tänkte på att Evelina faktiskt ligger där. Men tiden läker sår, det såret som brevet rev upp har idag börjat läka och jag vet att jag inte kan ändra på saker och ting. En plats där Evelina alltid kommer finnas är minneslunden och det är klart att jag ska gå dit.

Det gjorde ont i mig att titta på gräset och veta att någonstanns där finns hon. Men det var fint, ett litet vattenfall, en damm, träd och fina blommor. En fin plats till världens finaste flicka, hon har det bra där.




// Mamma till världens finaste Ängel

100521

Idag är det den 21:e, det är idag fyra månader sedan Evelina föddes. Fyra månader är inte jättelångtid men ändå känns det ibland som om det var längesedan allt hände.

Jag är så himla glad över att inte tiden stannade den 21:e januari som jag trodde att den skulle göra. Tänk när jag tittade mig i spegeln och inte kände igen mig själv, alla tårar hade gjort mig till någon annan. Jag vet att jag har en väldigt lång bit kvar att vandra på sorgen väg, men på fyra månader har jag i mina ögon kommit väldigt långt.




Jag älskar dig så otroligt mycket
min fina Evelina.

Det börjar bli sommar och varmt ute
nu, när det blir sommar får man
äta massa glass.
Men du måste komma ihåg
att borsta dina små tänder varje
kväll innan du ska gå och
sova.


Älskar dig

//Mamma




Lite om lite olika

Har gjort min tredje arbetsdag idag, det var skönt att få börja jobba igen. Visst är jag trött och min energi tar slut titt som tätt, men det är det värt. Jag hamnade på samma avdelning som förra gången, det var kul att komma tillbaka och att få höra - Kul att du är tillbaks. Jag trivs på mitt jobb och jag hoppas jag får vara kvar länge!

Igår var det onsdag och det var dags för träff med Änglagruppen. Therese åkte med mig, jag är så oerhört glad över att hon finns vid min sida!! Det var vi och så två par som förlorat sina barn i mitten av graviditeten. Jag hade hoppats på att det skulle komma ett par som var där förra gången som förlorade sin lilla pojke i v 35, men dom kom inte.

Jag kan tycka det var skönt att sitta där och älta i några timmar, samtidigt som en annan del av mig inte fick ut så mycket av det. Kankse var det besvikelsen att paret som var långt gånget inte var där eller så var för att min hjärna var fylld med massa andra tankar, funderingar och analyseringar. 

Nu kommer det vara ett sommaruppehåll, om jag vill åka dit till hösten vet jag inte idag. Jag får se hur det känns efter sommaren. Något jag där emot vet att jag måste göra är att boka en ny tid hos min psykolog, jag tror det skulle vara bra med ett besök hos henne.





// Mamma till världens finaste Ängel

Min fina flicka

Jag saknar Evelina idag, det gör sådär ont i mig att hon inte fick leva. Jag hade kunnat göra vad som helst bara jag fick ha henne här, vad som helst!!

Jag vet att det aldrig kommer att hända, hon kommer aldrig att börja skrika. Evelina kommer föralltid att vara en tyst bebis. Det gör mig så jävla arg att jag inte på någotvis kan förändra det som är. Hur jag än gör, hur mycket jag än försöker, hur stark jag än är kommer jag aldrig få nått annat för det än att sorgen kommer kännas lättare.

En sorg jag inte vill bära på, en sorg jag inte är värd, en sorg jag idag vägrar lära mig leva med!!






// Mamma till världens finaste flicka

I morgon ringer klockan...

...tidigt. 06:54 ska jag stämpla in och börja jobba!!





// Mamma till världens finaste Ängel

Lång helg = långt inlägg

Äntligen sitter jag i min soffa och vet att om jag inte själv vill, behöver jag inte lämna lägenheten på hela dagen. Det är söndag idag och det har varit full fart sen i onsdagskväll, min energi är slut och jag behöver bara få vara.

I onsdagskväll satt jag, lillasyster, Therese och Sabine hemma i min soffa och tjöta och drack saft, drog på smilgroparna både en och två gånger. Sen var det dags att sova lite för att på torsdag morgon åka och vara med på en barndomsväns möhippa.

Jag var lite kluven innan jag bestämde mig för att följa med, men det var roligt och helt klart en dag som innehöll mycket skratt, dock lite för lång för min del. Vi var först på Torp, där blivande bruden utklädd till pirat fick sälja guldpengar. Sedan var det dags för Sumobrottning, det var riktigt roligt. Vet inte om det var allt skrattande på sumobrottningen eller om jag bara inte orkade mer, för när vi kom till bowlingen som var nästa aktivitet var min energi slut. Jag längtade efter Christians famn, min soffa och mina mjukisbyxor. Så efter bowlingen tackade jag för mig och åkte hem.


På torsdagkväll ringde storebror och frågade ifall jag kunde vara barnvakt på fredag. Visst kunde jag de och på fredag morgon satt jag och min brorson och åt frukost klockan nio. Vi spelade massa tv-spel och var en sväng hos familjen Ottsjö/Nilsson och fikade.

När kvällen sedan började närma sig åkte jag ut och hämtade Therese. Vi skulle till Sabine och göra hårförlägning. Åh vi blev så himla fina!! Visst ömmar det en del i hårbotten, men ska man vara fin får man lida pin!!



Sen blev det lördag morgon och mina tankar gick till brevet vi i fredags fick ifrån Svenska kyrkan, brevet som berättade att Evelina nu finns i Minneslunden. Jag har längtat efter att få det brevet och att se det i brevlådan gjorde mig lättad, ÄNTLIGEN!

Jag trodde jag skulle vilja åka dit när brevet kom, men jag vill inte de. Istället bildades panik i min kropp och det blev sådär på riktigt att hon faktiskt ligger där och hon ligger där för att hon är död. Visst önskar jag att min lilla flicka fanns här hos mig, men jag har på nått sätt accepterat att det kommer aldrig bli så, förtvivlan är inte längre lika stor som i början. Jag lever i nuläget oftast ut efter så som det faktiskt är, i början ville man förändra allt så att allt blev bra igen, idag har jag accepterat att hon aldrig kommer finnas här hos mig som en levande liten flicka.

I nuläget är Minneslunden för stort bevis på döden och jag tänker inte gå dit. Jag vet att en dag kommer jag göra de. Men just nu känns det som att jag trodde jag skulle vilja gå dit för att känna att jag på nått vis skulle komma henne nära, men närmare kommer jag aldrig att komma henne. Hon finns med mig överallt och det är här hemma hos oss hon skulle ha bott och det är här jag vill tänka på henne och det är här jag vill längta efter henne.

Helgens speckade schema avslutades med en överaskningsmiddag till Therese. Hennes syster frågade mig för några veckor sedan om jag ville åka med dom och äta för att Therese fyllt år. Självklart ville jag de. Hon berättade att jag absolut inte fick säga nått och att hon skulle skicka ett brev där det stod information om kvällen utan avsändare.

Jag klarade spela med, jag har undrat lika mycket som Therese vem det kan vara som skickat detta mystiska brev =) 

Det blev iallafall en väldigt lyckad kväll. Först middag på Kvarterskrogen, så underbart gott. Sen åkte vi till bowlinghallen och rullade lite klot!




// Mamma till världens finaste Ängel

Hemma igen

Det var längesedan jag hade en så stor klump i min mage, kallsvettades och mådde nästan illa. Jag vet inte varför, kanske för att jag visste att frågan om jag fått min bebis skulle komma. Jag jobbade med barn på mitt förra jobb, finns inga som är så ärliga och frågvisa som barn.

Alla fröknar och barn var ute när jag kom, vilket kändes skönt. Det blev inte sådär jobbigt och alla blickar mot mig som om dom varit inne. Jag fick massa kramar och alla sa att dom var glada att se mig. Sen kom frågan - Har du fått din bebis?

En kropp på helspänn och en fråga jag inte visste vad jag skulle svara på gjorde att mina tårar kom. Tillslut svarde jag att jag fått min bebis men hon bor i himlen. Barn är inte bara frågvisa, dom är väldigt kloka också. Killen som frågade sa efter att jag svarat - Då vet jag varför du gråter, för det gjorde jag också när min farmor fick flytta till himlen.

Jag är nu i efterhand glad att jag åkte dit, det var jobbigt men jag klarade det. Jag har inte många gånger hamnat i den situationen där jag måste berätta att Evelina inte lever, dom flesta jag träffat har vetat om vad som har hänt. Idag var det inte alla som visste det och jag ljuger om jag säger att jag inte undvek blickar för att slippa frågan. Frågan kom iallafall och jag klarade av att svara, visst kom mina tårar, men jag svarade!!





// Mamma till världens finaste Ängel

Nervös...

Har precis pratat med en gammal arbetskamrat, sa att jag skulle komma och hälsa på dom...IDAG. Just nu undrar jag lite varför jag sa de, vill jag verkligen de?

Jo men jag vill det, jag vill verkligen de. Det är en sak som jag så många gånger sagt att jag ska göra men i sista stund backat ur. Jag ska göra det och jag kommer att klara de!!





// Mamma till världens finaste Ängel

Nya Bubbelgum

När jag var och handlade förut såg jag till min förtjusning att Extra kommit med nya tuggumin, Melon/Mint. Var tvungen att inhandla och provtugga, dom var as goda.


Absolut mina nya favorit tuggumin!






Idag är det tisdag, vilket betyder Desperata Husfruar klockan 9. Efter det är det dags att sova lite, sova för att i morgon vakna och hoppas att brevet från kyrkan dimper ner i brevlådan.






// Mamma till världens finaste Ängel

Plingeling...

Vid kvart i nio igår kväll ringde telefonen, det var en handläggare från försäkringsbolaget där jag hade min graviditetsförsäkring. Han sa att han ville kolla så vi var rätt försäkrade och ge mig ett erbjunande på en förlägning av barnförsäkringen.

- Varför ringer du till mig?
- Alla nyblivna mammor som haft sin graviditetsförsäkring hos oss kontaktar vi efter ett tag.
- Har inte du fått information om att vår dotter inte lever?
*Tyst*
*Tyst*
- Förlåt, jag ber så hemskt mycket om ursäkt, förlåt!


Jag tror han gick hem ifrån jobbet igår med dåligt samvete. Jag hade iallafall inte velat ringa det samtalet om jag representerande ett försäkringsbolag.

Jag blev varken arg, ledsen eller upprörd, tyckte mest synd om killen som blev helt tyst i luren och inte visste vad han skulle säga. Pinsamt att man som försäkringsbolag inte har mer koll.

Om jag kommer använda mig av samma försäkringsbolag vid nästa graviditet...NEJ!!





// Mamma till världens finaste Ängel


Luftballong

Skulle åka och gå en promenad med Therese igår kväll, kommer ut och inser att hela parkeringen är full i folk och att det ligger en luftballong på fotbollsplanen här brevid. Tänkte att det hade ju varit kul att se när den lyfter, men jag kan se sedan när dom landar istället.

Möter Therese och berättar om luftballongen som ligger hemma på min fotbollsplan. Vi går vår promenad  och sedan sätter jag mig i bilen och åker hem igen. På vägen hem ser jag luftballongen ganska långt bort, kommer dröja ett tag innan dom ska landa.

Åker med Christian ut till garaget för att hämta en bil. Berättar där om luftballongen och säger att jag missade när dom lyfte men ska hålla utkik när dom landar sen...

- Jossan dom landar inte där dom lyfte
- VA??
- Tror du det går att styra en luftballong?
- Ja?!?!
- Hur skulle det gå till?
- Kanske finns nått snöre att dra i??
- Nej! En luftballong styrs av vinden, man får landa där man hamnar.
- Jaha...

Kände mig lite dum, man kanske borde veta att man inte kan styra en luftballong, att man inte landar på samma ställe som man lyfter ifrån?!?

Åkte och hämtade Therese på hennes jobb idag, berättade om min okunskap i luftballong.

- Vet du att en luftballong inte landar på samma ställe som den lyfter ifrån?
- Nej, det trodde jag den gjorde!

Jag behöver inte alls känns mig dum. Therese är typ den smartaste jag känner och det inte hon vet är inte värt att veta...=)





// Mamma till världens finaste Ängel

Fredag...

Klockan är nu över 5 och jag har stämplat ut mig från min jour tid...HELG! Vad har då helgen att erbjuda? Ingen aning än så länge...Vodka Lime kankse?!


Lite nostalgi på youtube...lika bra nu som då..=)




// Mamma till världens finaste Ängel

Födelsedagskalas

Igår var vi och firade födelsedag hos familjen Ottsjö/Nilsson, Pontus blev 6 år...Hurra, hurra, hurra! Ett kalas som vi kom fram till gick i Grekisk stil...=) Åh herregud vad jag skratta!! Dom är verkligen familjen Mupp och jag stormtrivs i deras sällskap!

Idag är det fredag och jag sitter här hemma och tittar på Nyhetsmorgon, alltså inget jobb. Först var jag rädd för hur det skulle bli att jobba, nu är jag rädd för hur det kommer bli om jag går hemma. Jag har inte längre nått som tar upp min tid och mina tankar och det gör mig lite rädd.

Christian ringde Svante igår också, om brevet ifrån kyrkan. Han skulle ringa och kolla idag och sedan ringa tillbaka. Tänk om han säger att vi kan åka och hälsa på Evelina idag?!






// Mamma till världens finaste Ängel

Tredje dagen

Har gått hemma i tre dagar nu, jag vill verkligen jobba igen. För hur länge kan man gå hemma utan uppdrag utan att bli uppsagd? Blir jag uppsagd är jag tillbaka hos Arbetsförmedlinegn och A-kassan igen och det lockar inte. Så om ni planerar att köpa ny bil, köp Saab...=)

Sen är det också så att när man går hemma på dagarna och inte har nått större att göra har hjärnspökena lättare för att vakna till liv. Man tänker och analyserar saker som man inte hade gjort om man hade haft nått att göra. Vissa dagar var det tufft att jobba, jag var trött, jag visste varför jag jobba men hellre jobba än att gå hemma.

Har fortfarande inte fått brevet ifrån kyrkan, jag vill så gärna ha det. Jag vill gå och tända ett ljus för våran lilla Evelina, ge henne en fin blomma och berätta för henne hur mycket jag älskar henne. Jag vill inte vänta längre, så i morgon har Christian lovat att ringa igen och höra varför det dröjer när dom tidigare sagt att vi skulle fått brevet för ca 2 veckor sedan.





// Mamma till världens finaste Ängel

Fel rigning

Telefonen ringer och jag svarar...

- A, det är Josefin
- Vem sa du att det va?
- Josefin
- Då har jag nog kommit fel, eller ringde du förra veckan och frågade om ett dop?
- Nej jag har inga barn som ska döpas
- Då har jag ringt fel, ursäkta mig


Hur stor är sannorlikheten att just det samtalet skulle komma hem till mig?! *upprörd*





// Mamma till världens finaste Ängel

Snart sova

Snart dags att sova...måste bara höra lite
Salem först...=)








// Mamma till världens finaste Ängel

Söndag morgon

Nyvaken och med drömmsand i mina ögon, jag har sovit gott och mina ögon bränner inte längre av tårar. Jag vet idag att skulle det vara så att jag får åka och jobba någon annanstanns kommer jag klara det, även om jag helst av allt vill komma tillbaka till Färgelanda.

Men för att komma fram till det eller rättare sagt för att acceptera det krävdes det massa tårar och även förtvivlan. Tårar för att jag trivdes på jobbet och med mina arbetskamrater, förtvivlan för att jag blev en av dom 6 som fick gå hem.

Jag trodde jag skulle få vara där till mitten på maj, det finns den som sagt att jag skulle få vara de. Nu blev det inte så, beslut fattades, beslut som jag inte kan göra någonting åt. Sen så är det så att i min bubbla är jag den som behöver jobbet mest, för mig var det så mycket mer än ett jobb.

Men man kommer till den punkten där man kan välja om man vill stanna kvar och tycka synd om sig själv, eller om man vill gå vidare och acceptera det som hänt. Jag vägrar stanna kvar!

Efter alla tårar och lite sömn åkte vi hem till familjen Ottsjö/Nilsson och spenderade kvällen i deras soffa. Det var skönt att komma hemifrån men ända sitta i en soffa där man verkligen känner sig hemma!!

Idag är det söndag och jag och Therese ska på spinning ikväll, det var längesen jag tränade och jag längtar lite faktiskt.




// Mamma till världens finaste Ängel

Ledsen

Mina tårar rinner och det gör ont i mig. Saknaden gör ont, att jag inte får jobba gör ont. Jag visst att det kunde bli så med jobbet, men varför jag och varför just nu?

Jag har hamnat i en situation där jag inte längre har kontroll över var, när och med vem jag ska jobba, att inte ha kontroll gör mig lite rädd...FAN!!!





// Mamma till världens finaste Ängel

RSS 2.0