...kom, och jag ska på måndag inte åka och jobba. Det svider, jag trvides på jobbet och tyckte det var kul att jobba. Sen vet jag att det kan ändra sig, men just nu har jag inget jobb och det känns förjävligt!!




// Mamma till världens finaste Ängel

Dom senaste dagarna har varit bra, jag har varit trött men jag har ändå mått bra. Det har varit kul att gå till jobbet och jag har skrattat tillsammans med mina arbetskamrater. Det har varit skönt att komma hem ifrån jobbet och känna att man inte behöver göra något mer än att laga mat och sen slappa. För när man jobbar behöver man vissa dagar faktiskt inte göra mer än så.

Sen kommer dagar/kvällar som den här. Jag jobbar inte för att jag vill, jag jobbar för att jag inte fick med mig min bebis hem. Jag skrattar och har kul, men innerst inne är jag ledsen, jag är så himla ledsen. Jag har förlorat mitt barn, kommer jag någonsin att bli lycklig på riktigt igen? Varför kommer inte brevet ifrån kyrkan? Hur länge ska jag behöva vänta på att få hälsa på henne?

Ibland kommer det över mig vad som hänt, jag fick inte med mig min lilla fina Evelina hem och det gör ont i mig. Jag försöker lära mig leva med sorgen, jag lär mig lite varje dag. För att bli fullärd om jag någonsin kan bli det måste jag ibland falla tillbaka.

Ikväll föll jag...




// Mamma till världens finaste Ängel

 

 

// Mamma till världens finaste Ängel

Mycket tankar som snurrar i min lilla skalle just nu. Vad är rätt och vad är fel? Finns det nått rätt och fel? Mitt härta säger en sak, min hjärna en annan. Åh, jag gillar inte detta...

Idag är det dags att stryka våra prickiga klänningar, se till så att tyllkjolarna sitter rätt, fixa frisyrerna och måla läpparna röda. För idag ska vi på The Baseballs!!

 

 

// Mamma till världens finaste Ängel

Jag har efter jag började jobba blivit väldigt, väldigt trött. Så trött som jag är nu, så trött var jag när jag jobbade natt. Väntar bara på att mina psykbryt ska komma, som när jag bad Christian köpa frukt som jag skulle ha med mig till jobbet samma natt. Han köpte frukt, bananer. Jag bröt ihop, jag blev verkligen helt knäckt för i min bubbla betydde fukt, apelsiner...

Jag hoppas det kommer bli bättre, det tär på mig att vara så trött. Men så länge jag tycker det är kul att gå till jobbet vägrar jag göra nått annat än att jobba heltid. För mindre än heltid betyder kontak med Försäkringskassan, jag är hellre trött!

// Mamma till världens finaste Ängel

___________________________________________________________________________________________

Igår var det 3 månader sedan min lilla älskade Evelina föddes. 3 månader fyllda av tårar, sorg och förtvivlan men också mycke glädje, skratt och stolthet.

Jag har precis fått nytt jobb, jag tycker om att jobba. Men tanken på att jobba den 21:e var jobbig. Jag funderade en stund på om jag skulle fråga om ledigt, men jag frågade aldrig. Jag kommer inte kunna vara ledig varje månad den 21:e, istället fanns tanken - blir det för jobbigt kan jag åka hem.

Det var jobbigt, men jag klarade det. Tror inte att så många vet vad som hänt, men jag vet att några vet. En av dom kom igår fram till mig och frågade hur det var. Jag kunde inte svara, mina tårar kom, men jag är ändå oerhört glad för att jag fick frågan och att personen som ställde den kunde ta svaret.

Sen igår kväll var det träff med "Änglagruppen". Jag är glad att vi åkte dit, jag behöver inte längre fundera på vad det är för nått. Det var skönt att se att det finns andra som är lika ledsna som jag, människor som precis som jag förlorat sina barn, människor som precis förstår vilka känslor jag har i min kropp. Men samtidigt kände jag att jag kommer inte besöka denna grupp hur många gånger som helst. Det kommer komma den dagen jag inte behöver bekräftelse på att andra är lika ledsna som jag.

Tack Therese för att du åkte med mig!!

Idag har jag varit hos psykologen efter jobbet. Nu när jag kommit hem, fått av mig mina arbetskläder och krupit upp i soffan känns det bra. Mycket bättre än när jag var där, hon ställde idag massa frågor som fick mig att gråta. Innan har vi pratat mycket om mig, hur jag mår, mina rädslor osv. Idag pratade vi minnen, hon bad mig berätta hur jag minns tiden på sjukhuset. Det var jobbigt men samtidigt var det skönt, jag hörde mig själv säga att min tid på förlossningen var bra. Jag trodde aldrig att jag skulle se tillbaka på förlossningen och tänka att det var bra. Men jag kan ärligt säga att i nästa förlossningsbrev kommer jag kunna skriva Precis som förra gången, fast jag vill bada denna gången! Jag hade världens bästa barnmorskor.





// Mamma till världens finaste Ängel

Jag fick vara ledig igår, det var skönt. Men i morse var det dags att bege sig till jobbet igen, 06:54 var det dags att stämlpa in. Så nu sitter jag här i min soffa och är trött, jag är verkligen så trött. Känns som att det var en evighet sen jag jobba, det var det inte.

Men hela jag var inställd på att inte jobba på sisådär 1 år eller så. Tar på krafterna att göra tvärtemot vad man har tänkt sig. Men det kommer bli bättre, jag måste bara ge det lite tid. Fick iallafall ett sms idag när jag skulle gå hem som gjorde mig glad, jag håller tummarna och hoppas!

I morgon är det den 21:e, tre månader sen min lilla flicka föddes död. Jag hade hoppats på att kunna gå till minneslunden i morgon, men brevet har inte kommit och jag vill inte gå dit innan jag fått det. Jag ska istället med Therese vid min sida åka och träffa "Änglagruppen". Jag är lite nervös faktiskt, nervös för att jag inte alls vet vad som väntar...






// Mamma till världens finaste Ängel

Har hela tiden fått till mig att sorgen kommer byta skepnad, sorgen kommer jag alltid bära med mig men den kommer förändras.

I början när jag hörde det tänkte jag - Eller hur, hur ska det gå till? Jag kommer föralltid att vara lika ledsen, jag kommer aldrig att få ha min flicka hos mig, hur ska det någonsin bli lättare?!

Men det är faktiskt sant, sorgen förändras. I början lever man som i dvala, man äter och sover för att man måste Fastän man inte vill går tiden framåt. Jag trodde för tre månader sedan att jag aldrig skulle våga göra någonting själv, idag jobbar jag heltid. Ibörjan var jag liten, jag var den som behövde tas hand om, jag kunde inte fårmå mig att få i mig mat om jag inte fick det serverat. I dag är jag vuxen igen och klarar mig själv. Visst behöver jag människor runt omkring mig men inte för att överleva vardagen.

Efter en Msn konversation med Therese igår kväll fick jag en tydlig känsla av att sorgen förändrats. I början vara jag bara ledsen över det jag inte fick, ledsen över att vara mamma till någon som inte finns här. Tidigt accepterade jag att det var så, jag hade inget val. Men idag är jag inte bara ledsen, en stolthet finns i mig. En stolthet som jag nog tror att alla mammor känner. I början tänkte jag, visst är jag mamma fastän hon inte lever. Men idag känner jag mig som en mamma, en mamma som är väldigt stolt över sin lilla flicka!





// Mamma till världens finaste Ängel

Har varit hos Therese idag och sytt färdigt min klänning, äntligen är den färdig. Eller kanske färdig, bestämmer jag min för att ha axelband måste dom sys på bara. Jag är jätte nöjd och det ska bli skitkul nästa helg. Röda läppar och klackiga skor, jag längtar!

Thereses syster och lilla bebisen kom också och hälsade på, han var så söt. Det gjorde lite ont i mitt hjärta att se denna underbart söta bebis, fast ändå inte. Visst fick det mig att tänka på saker jag aldrig kommer att få uppleva med Evelina, men på nått konstigt vis känns det som att det är så det ska vara. Hon behöver inte bli matad eller tröstad, min bebis behöver massa kärlek och det ger vi henne i massor.

Jag kommer få en bebis som behöver allt det där, en dag kommer Evelina bli storasyster, men inte just nu...


Som det ser ut nu är jag ledig i morgon, det kan ändras så jag kan inte ropa hej än. Men det hade varit lite skönt med en ledig vardag så att jag kunde fått uträttat lite som jag behöver ha gjort. Det är nackdelen med att jobba dagtid...2-skift säg att ni behöver mig...=)




// Mamma till världens finaste Ängel

Sen i onsdags har jag typ sovit, jobbat och ätit. Jag har varit aptrött. Var längesedan jag jobbade heltid och det var defenitivt längesedan jag behövde stå upp halv 6 på morgon.

Nu är det helg och tankarna jag inte hunnit tänka under veckan kommer i kapp mig, hur kommer det bli att jobba den 21:e? Hur kommer jag må efter vi varit i minneslunden första gången? Hur kommer det gå dom dagarna jag bara vill gråta och tycka synd om mig själv?

Jag känner mig själv, jag kommer jobba. Just nu i denna stund ångrar jag min lite, jag är för ledsen för att klara av att göra ett bra jobb. Samtidigt som jag vet att jag inte hade mått bättre av att sitta hemma. Jag gjorde rätt som tackade ja till jobbet, jag vill jobba. Jag trivs på mitt jobb och det är bra folk jag jobbar med. Jag måste bara tillåta mig själv att ge det lite tid. Jag kommer komma människor lika nära där som jag gjorde när jag jobbade i Tanum.

Jag vet att det kommer bli bra, jag vet att jag gjorde rätt som började jobba. Men min hjärna hänger inte riktigt med, det är mina hjärnspöken som åter finns med i bilden som försöker få ett övertag. Dom har aldrig lyckats innan och dom kommer inte göra det denna gången heller.

Men hur jag än vänder och vrider på det finns tankarna där och jag måste få ur mig dom...

Sen har jag tänkt väldigt mycket på min psykolog, jag behöver henne. Har varit rädd att så länge jag jobbar dagtid inte kommer att kunna träffa henne. Hon ringde igår och sa att hon skulle kolla ifall vi kunde lösa det så att jag kommer till henne efter jobbet. Jag blev glad, för jag behöver nån som hjälper mig att reda ut mina tankar. Jag hoppas hon ringer nästa vecka och säger att hon fixat en tid.





// Mamma till världens finaste Ängel

Arbetsveckan är slut och helgen har påbörjats. För första gången på flera månader har jag den där speciella fredagskänslan i kroppen. Den där känslan som så tydligt talar om att man är trött och inte orkar göra ett skit =)

Soffan är min bästa vän ikväll!!




// Mamma till världens finaste Ängel

Jag är trött idag, har powernappat på soffan en stund. Finns ingen gång det är så skönt att somna som när man somnar på soffan efter en arbetsdag. För jag har jobbat idag, min första arbetsdag på IAC Färgelanda är nu avklarad.

Igår kväll innan vi gick och la oss pratade vi mycket om känslor och tankar som virrvlade runt i min lilla skalle. Tankar runt att gå från sjukskriven till att arbeta heltid. Var rädd för att det skulle vara en jobbig känsla, att jag kanske skulle ångra mig. Men det var inte så, istället fanns en känsla av glädje.

Mycket beror nog på att jag hade det under kontroll. Jag visste att jag skulle jobba på Saaben, jag fick igår träffa några jag skulle jobba med, människor jag tidigare jobbat med i Tanum när jag jobbade på IAC där. Jag har tidigare varit i Färgelanda och hälsat på i fabriken så jag visste i morse vart jag skulle. Det fanns inga frågetecken, det fanns inget min hjärna kunde haka upp sig på för att bli en känsla av osäkerhet.

Jag är glad över mitt nya jobb och jag hoppas att jag kommer trivas. Hoppas också på att nån snäll själ en vacker dag kommer och säger att jag får jobba 2-skift!

Sen inte att förglömma dagens absolut högsta höjdpunkt... Jobb innebär att man kan ge Försäkringskassan fingret, det gjorde jag idag...UNDERBAR KÄNSLA!!





// Mamma till världens finaste Ängel

Idag kom samtalet jag hoppats på skulle komma. Jag kommer från och med i morgon slippa Försäkringskassa, jag har fått jobb!!!

Jag är så jävla glad!!





// Mamma till världens finaste Ängel

...att försäkringskassan ska höra av sig sitter jag ute på min altan och lapar sol, UNDERBART! Dock lite stackmoln på himlen, de gillar vi inte.

Började klockan nio i morse ringa handläggaren på Försäkringskassan som skickat brevet till mig. Kommer fram och får svaret att dom bytat nummer allihop på Försäkringskassans kontor i Göteborg, så jag hamnar hos en kvinna som har hand om havandeskapspenning, inte riktigt min avdelning. Blir kopplad till kundtjänst, dom kan inte hälpa mig då dom inte har något annat nummer än det jag har på pappret framför mig. Får istället numret till växeln, ber där om numret till min handläggare. Hon försöker hitta henne men utan resultat, får i stället prata med min handläggares enhetschef som precis ska iväg på ett möte men lovar att ringa upp innan klockan fyra...

Varför ska dom byta nummer just nu???

Åter till solen...





// Mamma till världens finaste Ängel

Slår upp mina ögon och inser att klockan är 05:59, ville somna om, försökte somna om men inte då. Gick i stället upp, slog på tv4 för att se om det hänt nått i världen. Det senaste verkar vara att man kan få strålning av lågenergilampor...

Idag hoppas jag på en dag mad massa sol, underbart att sitta på altanen en stund i bara linne och känna hur solen värmer! Sen så håller jag på att ladda inför ett samtal till Försäkringskassan. Återigen har jag på papper att dom gjort fel, undra vad dom gör. För ursäkter hoppas jag ju att dom förstår inte funkar hur många gånger som helst?!

Nu blir det frukost!





// Mamma till världens finaste Ängel

I fredags loggade jag in på min facebook. Jag har inte bestämt mig än om jag ska ha kvar kontot eller avvakitvera det igen. Jag stängde ner sidan dagen efter Evelina föddes. Jag ville inte ha frågan om jag fått nån bebis än, för jag hade inte klarat av att svara. Jag ville inte ha några tröstande ord från "facebook" vänner, det hade bara gjort mig mer ledsen. Nu om jag skulle få frågan kan jag svara, döden har fått en annan innebörd nu efter några månader. Vi får se hur jag gör, just nu är den aktiverad iaf.

Söndag idag och helgen börjar närma sig sitt slut, det har varit en bra helg. Har tänkt mycket på det som hände i fredags, jag är inte ledsen längre. Jag kan inte vara arg för att nån trodde att jag precis kommit hem med min lilla bebis, för det var ju så det skulle vara. Ingen hade väl trott att det skulle bli såhär?! Jag hoppas och tror att en dag kommer min telefon att ringa, samtalet kommer att komma!

I övrigt har vi haft årets grillpremiär med familjen Ottsjö/Nilsson, väldigt, väldigt gott! Sen har jag och Therese sytt på våra klänningar, vi är inte färdiga men det är väldigt nära nu. Sydde i två omgångar, först mitt på dagen sen lite på kvällen. Kvällssömnad var ju betydligt roligare, men jag vet inte riktigt om det är att rekomendera...=)

// Mamma till världens finaste Ängel

När vi begravde våran lilla Evelina bestämde vi att hon skulle ligga i minneslunden. Eftersom det var så mycket snö fick vi till oss att det kunde dröja några veckor. För ett tag sen började min oro gro, varför får vi inget brev från kyrkan som berättar att hon nu ligger i minneslunden?

Ju mer jag tänkte på det, desto jobbigare blev tankarna. Så här om dagen bad jag Christian ringa till Svante för att han i sin tur skulle ringa till kyrkan och kolla varför det dröjer. Idag ringde han tillbaka och sa att om ca två veckor kan vi gå och hälsa på vår lilla flicka!! Åh va jag längtar, äntligen!!


Fick ett sms idag som gjorde mig glad, det var Helena som berättade att hon fått ett samtal ifrån Färgelanda. Ett samtal som jag också ville ha, ett samtal jag trodde att jag skulle få eftersom dom ringt till henne. Jag ringde upp för att höra ifall dom glömt ringa mig, det hade dom inte. Dom hade fått informationen att jag var gravid och valt bort att ringa till mig... Jag blev ledsen, jag ville ju så gärna ha det samtalet...

Men nu vet dom att jag inte är varken gravid eller mamma ledig, så vem vet telefonen kankse ringer nån dag?!

I övrigt har det varit en bra dag, fått gjort massor. Varit på biblioteket, på arbetsförmedlingen, druckit kaffe med Sandra i solen, rensat min rabatt på baksidan och slipat lite vägg i vardagsrummet.

Nu är det dags att sova lite, och hoppas att vädret blir lika underbart i morgon så att grillen kan användas!!





// Mamma till världens finaste Ängel

Har suttit och degat framför Nyhetsmorgon nu i några timmar, har varit mycket diskussion om bröstcanser och multivitamintabletter. Bra tänkte jag, jag äter inte multivitamin, för tillfället äter jag bara folsyra. Sen är det en tant som säger att det troligtvis beror på folsyran i dessa multivitamintabletter...hmm... Ska man sluta äta de nu då kankse?!

Idag är det iaf fredag och solen börjar titta fram. Konstigt att fastän man går hemma är det ändå en speciell känsla i kroppen när det blir fredag!!





// Mamma till världens finaste Ängel

Vaknade i morse utan nån som helst energi i min kropp, det var tungt att gå upp ur sängen. Kan inte säga att det berodde på nått speciellt men energin infann sig bara inte. Deppade en stund innan jag blev trött på mig själv och ryckte upp mig.

Tog en sväng till Dingle och inhandlade dragkedjorna till våra klänningar. Äntligen har vi allt för att kunna slutföra projektet Prickig klänning. Vem vet kanske har jag ett slutresultat att visa i helgen?!  Efter det åkte jag hem till Sandra och drack kaffe i några timmar. Det var skönt att komma hemifrån en stund.

Sen åkte jag hem och väntade på Lovisa, vi skulle åka och träna. Jag gillar verkligen att träna. Det känns som att man får rensa skallen lite, för 1 timme har man nått annat att tänka på. Sen är det inte nått negativt att siffrorna på vågen sakta men säkert klättrar neråt. Jag har en kropp som så tydligt visar att jag fött barn, ett barn som inte fick följa med mig hem och det är skitjobbigt. Jag vet att jag kankse aldrig kommer få tillbaka den kroppen jag hade innan jag blev gravid, men jag tänker sträva efter en kropp jag trivs med.

I morgon kommer Svante att ringa, jag längtar efter det samtalet. Jag hoppas det kommer bli ett samtal som tar bort klumpen av oro som finns i min mage. Jag vill att han kommer med ett besked som gör att jag kan känna att jag kan gå vidare!




// Mamma till världens finaste Ängel

ÄNTLIGEN...har jag fått en vettig handläggare på Försäkringskassan! En stor klump har försvunnit ur min mage. Äntligen har jag fått nån som kan svara på mina frågor. Visst jobbar hon på försäkringskassan och måste följa deras regler, men hon ville samtidigt hjälpa mig för att det ska bli så bra som möjligt i slutändan. Det kanske visar sig att jag måste acceptera det beslut som tagits. Jag gör det i såfall, men inte utan att få ha lämnat min åsikt!!

_____________________________________________________________________________________________


När jag vaknade i morse visste jag att det fanns nått jag sagt att jag skulle göra, jag hade sagt att jag skulle komma till mitt gamla jobb och hälsa på. När jag fick frågan ville jag de, men inte idag. Jag ringde och sa att det är bättre jag kommer och hälsar på nån dag jag känner att jag vill och orkar. Jag skulle kanske åkt dit istället för att stanna hemma. Men jag vet att den dagen jag åker dit kommer jag få frågor om min bebis,  jag ville inte det idag. Jag villle inte behöva förklara att hon inte lever...

Jag har istället fikat och gått på promenad. En promenad som innehöll massor av vårtecken, först ett av mina favoriter...sopmaskinen. När sopmaskinerna kommer fram och all sand sopas bort, då är det vår! Sen var det dags för nästa, Tussilago!


Sen åkte jag med lillasyster ut till mamma och ännu ett vårtecken fångades på bild...=)


Innan det var dags att åka hem åkte vi förbi storebror och hälsade på. Där bjöds det på storstryk i både dinosariusspel och trollspel.





// Mamma till världens finaste Ängel

Jag blev till en början arg, men min ilska gick sedan över i tårar, ledsna tårar. Jag blir ledsen när jag blir behandlad på samma sätt som en mamma som varit föräldraledig i 1 år och varit hemma och tagit hand om sitt barn. Jag ville också vara hemma och ta hand om mitt barn. Jag fick istället vara föräldraledig utan min bebis att ta hand om.

När vi låg på sjukhuset fick vi till oss att när sånt här händer får man som förälder ut föräldradagar ifrån Försäkringskassan. Något som för mig lät väldigt konstigt, hur kan jag bli föräldraledig utan barn? Men det var så det gick till sa dom.

Har varit i kontakt med Försäkringskassan idag, jag har fått svaret att i mina papper står det att jag varit föräldraledig. Dom kan inte ta hänsyn till hur/när/varför jag varit föräldraledig, regler är regler. Varför får man som förälder åt ett dött barn ut föräldradagar? Vad får dom ut av att sparka på dom som redan ligger ner? Vad kan jag som mamma göra mer än att ställa mina frågor? Ska jag tro att folk ljuger när dom svarar? Är det ingen skillnad på ett levande och dött barn?  Eller det kankse bara är jag som tycker att det är skilland på att få med sig sin bebis hem och veta att när jag åker hem ligger hon i ett kallt kylrum.

Dessa frågor vill jag ha svar på, förhoppningsvis kommer jag att få det. Men först måste mina ledsna tårar gå över i ilska.




// Mamma till världens finaste Ängel

Idag är det vanlig dag igen, har varit ganska skönt med lite röda dagar. Bara kunnat vara utan att tänka på allt som måste göras, alla samtal som måste ringas. Men idag är det vardag igen och dags att ta tag i saker och ting.

Ska ner och träffa min läkare, sen ska jag ringa Försäkringskassan. Jag blev lovad ett samtal ifrån dom förra tisdagen senast onsdagen, men det var aldrig någon som ringde. Sen har Christian lovat att ringa till Svante, jag måste få bort saker som mal i min skalle, saker som gör att jag blir ledsen.

Jag funderar på att åka själv till vårdcentralen idag, jag har inte bestämt mig än men kankse. Det är lättare att göra saker själv nu, bara allt stämmer ihop kan jag ibland göra saker själv utan att tänka på de. Har faktiskt varit på konsum själv några gånger, eller iaf två.

I början tyckte jag det var skit jobbigt att inte kunna göra saker själv, jag kände mig verkligen dum och löjlig. Nu har det gått ett tag (det har landat) och det är inte lika jobbigt längre. Jag kan inte säga varför, men det känns lite som att VI är inte samtalsämmnet längre. Människor runt om kring har fått andra saker att prata om, man har på nått sätt kommit tillbaks till vardagen. Samtidigt som jag för varje dag som går lär mig hantera den stora sorgen. Jag börjar inte längre gråta för minsta lilla, inte varje dag iaf.





// Mamma till världens finaste Ängel

Har varit en sväng på Torp med Therese idag, vi skulle åka in och köpa dragkedjor till våra klänningar. Problemet var bara att det inte fanns en ända dragkedja på hela torp. Eller några få dragkedjor fanns de, men inga som föll oss i smaken. Istället fick vi gå till H&M och bränna pengarna på en ny mascara.

Vi var ju på fest igår, det var riktigt roligt ångrar inte att vi gick dit. Det var skönt att vara bland folk som visste vad som hänt men ändå behandlade oss som vanligt. Massa kramar blev det och ibland är en kram bättre än massa kloka ord. Var iaf kul att träffa folket igen, var massa år sedan vi träffades...typ 3-4 år, vart tar tiden vägen?? Jag funderade en stund på om jag skulle dricka eller inte, jag bestämde mig för att vara nykter. Mina hjärnspöken besöker mig allt för ofta, och med alkohol i kroppen är jag rädd för att dom kan bli överjävliga.

Ikväll blir det film tillsammans med familjen Ottsjö/Nilsson, Bröllopsfotografen tror jag minnsann att det blir!






// Mamma till världens finaste Ängel

Påskafton idag...Glad Påsk får jag väl säga då! Har varit underbart väder ute idag, tvättat och städat bilen, rensat bort alla mina löv i rabbatten på framsidan. Jag älskar våren! Har även hunnit med ett kafferep hos familjen Ottsjö/Nilsson. 

Sen ringde mamma och sa att hon kankse skulle lunta. Jag blev avis, jag vill också lunta. Tror det bor en liten pyroman i mig, jag älskar att lunta...=)

Ikväll blir det en sväng bort till ett par gamla kompisar till Christian, är just i denna stund inte jättesugen. Hade kunnat tänka mig en kväll hemma. Men ska inte måla fan på väggen, kankse kommer bli jättekul!

Bestämde förra året att jag inte skulle uppmärsamma påsken fören den dagen jag hade egna barn, räckte att göra det på jobbet. I år trodde jag att jag skulle få plocka mitt ris, ta fram mina tuppar och få det sådär påskmysigt. Men jag vet hur ledsen jag var förra året så påsken ligger på is här hemma hos mig även iår. Istället hoppas jag på att solen tittar fram och det blir grillpremiär.

Har så många gånger hört att den dagen man får egna barn är en av dom lyckligaste dagarna i hela livet. Men jag fick inte känna den lyckan, jag blev istället så himla ledsen. Varför måste det vara så?? Många gånger har jag kännt mig ledsen men även kännt att innerst inne i mitt hjärta är jag glad. Försöker ibland hitta den känslan, att någonstanns långt där inne är jag ändå glad. Men det är tvärt om nu, jag kan känna mig glad men innerst inne är jag så jävla ledsen! Jag vill inte att det ska vara så, jag vill inte vara tvungen att lära mig leva med sorgen av min döda dotter. Jag vill vara lycklig och glad på riktigt!

Livet kommer inte bli bättre och jag kommer defenitivt inte bli lycklig igen om jag struntar i att försöka hantera sorgen, jag vet de. Men just idag vill jag vara ledsen och tycka att livet är skit!!





// Mamma till världens finaste Ängel

Har varit en sväng hos Therese idag, vi har sytt på våra klänningar. Tro det eller ej men nu sitter alla delar ihop och snyggt är det också! Nu är det blixtlåsen som ska inhandlas, tyll kjolen ska sys och så lite småfix, tror eller jag vet att dom kommer bli skitsnygga!!

Sen har det varit påskmiddag hos mamma. Barn & barnbarn + respektive eller inte riktigt, i vanlig ordning fick jag gå utan sambo. Det var jobbigt idag, jag hade velat ha han vid min sida. Men hans famn var till mitt förfogande när jag kom hem istället.

Sorgen som bosatt sig i mitt hjärta kommer alltid att finnas där, jag måste lära mig att leva med den. Ibland är det lättare sagt än gjort, som idag hos mamma. Jag ville vara glad, jag ville skratta som alla andra, istället kom mina tårar. Det gjorde ont i mig att andra fått det jag inte fick, att andra fick den uppmärksamheten jag hade velat ha, att jag inte får ha min älskade lilla flicka hos mig.

Jag vet att jag en dag kommer få allt det där jag vill ha, en dag kommer Evelina bli storasyster. Ibland önskar jag bara att nån kunde säga när...





// Mamma till världens finaste Ängel